Sveriges nye ambassadör på plats

Han vill utveckla ambassaden som mötesplats för dansk-svenska samarbeten. Inte bara på regeringsnivå. Det öresundsregionala är minst lika viktigt. Möt Fredrik Jörgensen, Sveriges nye ambassadör i Danmark, nu på plats i residenset.

Svenska flaggan vajar på fasaden och inomhus hänger porträtt på kungaparet. Huset på Sankt Annæ Plads 15 i Köpenhamn har varit svensk ambassad sedan 1921, alltså en anrik plats för svensk-danska relationer. Just nu är det bråda dagar. Fredrik Jörgensen har precis tillträtt som ny ambassadör.

– Visst är det mycket, så här i början. Mitt största fokus just nu är att träffa så många människor jag kan, bygga nätverk och förstå hur de dansk-svenska relationerna fungerar, säger han.

För att ta det helt från början, så har Fredrik Jörgensen faktiskt danskt påbrå. Pappa kom till Sverige från Danmark 1956. Ambassadören växte upp med släkt och semestrar på Jylland.

– Inställningen då var att det skulle vara skadligt för barn att vara tvåspråkiga. Vi talade bara svenska hemma, så jag talar inte danska tyvärr. Det tänker jag i gengäld lära mig nu!

Danmark har alltid lockat. Men vägen till Köpenhamn har inte varit spikrak. Universitetsstudierna i juridik i Stockholm skulle leda till en domarkarriär, var planen. Men en god vän påpekade, att med det stora intresse som Fredrik Jörgensen hade för folkrättsfrågor, så vore det kanske en bättre idé att söka sig till Utrikesdepartementet (UD). Sagt och gjort. Fredrik Jörgensen blev antagen vid första försöket.

Första utlandsstationeringen var i Bonn, i dåvarande Västtyskland. Han hann inte mer än komma dit, så föll berlinmuren. Senare var det dags för Pretoria, Sydafrika. Det sammanföll med maktskiftet de Klerk – Nelson Mandela och avskaffandet av apartheid. I Rom var han 2001-2005 och därefter har han varit i Stockholm. Efter återkomsten från Rom fick han ansvaret att leda UD:s konsulära arbete, som av den så kallade medborgarkommissionen hade utsatts för hård kritik i samband med tsunamikatastrofen.

– Det var en stor utmaning. Tungt, med tanke på katastrofen och dess efterspel, men ett meningsfullt arbete också.

De senaste fem åren har Fredrik Jörgensen varit expeditionschef på UD och ansvarig för organisationen i dess helhet; budget, resurser och personal.

Han tycks ha världshändelser med sig dit han kommer, men han förväntar sig lite mindre dramatik i Köpenhamn. Däremot har han en tydlig vision.

– Ambassaden ska vara en mötesplats för svensk-danska samarbeten, det vill jag utveckla vidare. I Danmark arbetar 70.000 danskar i svenskägda företag. Danmark är det femte främsta exportlandet för Sverige. Relationerna oss emellan är viktiga.

Skillnaderna mellan Danmark och Sverige intresserar honom.

– Vi är faktiskt mycket olika på många sätt. Det är en spännande utmaning. Hur hittar vi det gemensamma? Den mest brännande frågan i relationen är hur flyktingsituationen ska hanteras. Men det är inte bara en fråga för Danmark och Sverige. Det är hela Europas största utmaning just nu.

Lärosätena har också en viktig del i visionen. Han har redan besökt Köpenhamns universitet och är på väg till Lund.

– Danmark och Sverige är beroende av forskning för att kunna förädla de tjänster som är en stor del av vår produktion. Kan vi skapa ett tätare samarbete finns mycket att vinna.

Fredrik Jörgensen har inte så många tidigare kontakter med Skåne och Öresundsregionen som region. Men det ska det bli ändring på. De regionala frågorna lika viktiga som de på regeringsnivå, säger han.

– Öresundsregionen är en viktig gränsregion, därför är det viktigt att jag också bygger kontakt med den svenska sidan här. Här händer mycket spännande, t.ex ESS och MAX IV i Lund. Går det bra för regionen, är det bra för hela Sverige.

Han följer de heta diskussionerna om Greater Copenhagen-samarbetet, men vill på diplomatiskt vis inte ha några åsikter om dem.

– Det är inte min sak att recensera den processen. Men jag tycker det är viktigt att man kommer fram till en bra lösning och hittar former för samarbetet, så att det kan bli ännu starkare framöver.

Text och bild: Sanna Holmqvist