”Vi borde ha en vattenminister”

Få kan så mycket om havet som Kjell Andersson. Under bygget av Øresundsbron var han den oberoende miljökontrollanten. Det är ett projekt han bär med sig med stolthet och glädje.

Den sista maj gick han i pension.

– Havet slutar jag aldrig med. Det är mitt intresse.

Han nästan vibrerar av engagemang. Och han pratar mycket, forskningsingenjören och dykaren Kjell Andersson. Att detta är en man med starka drivkrafter går inte att ta miste på. Men så är han också yngst av åtta syskon och har från första början fått strida för sin rätt. Han har synpunkter på mycket, men så vet han också väldigt mycket om det han värnar om allra mest: havet.

– Jag var motståndare till Øresundsbron från början, säger han utan omsvep. Vi befarade att sedimentspillet från grävningarna skulle slå ut bottnarna och att blåmusslorna som håller till här skulle dö. Jag gjorde en film 1987 som väckte stor uppmärksamhet. Den handlade om hur Öresund mår. På den tiden brydde man sig inte om vårt hav. Jag tror jag höll hundra föredrag året efter filmen var klar.

Jag trodde faktiskt att sättet att arbeta skulle bli en mall som andra verksamheter kunde ta efter. Tänk vilken kunskapsbank som finns!
Kjell Andersson

Många fick sig nog en tankeställare och med facit i hand hade inte Öresund sett ut som det gör idag, om det inte vore för den filmen, menar Kjell Andersson.  Öresund mår nämligen rätt bra. Att reningsverken runt Öresund fungerar bra och att trålning efter fisk förbjöds redan 1932, spelar en viktig roll i sammanhanget.

För havets skull
År 1988 var Kjell Andersson en av initiativtagarna till Öresundsfonden som bildades för att skydda ett hårt drabbat Öresund. Organisationen lever fortfarande kvar, om än i det tysta numera, och är en partipolitiskt obunden stiftelse – den första organisation som drev havets intressen, enligt Kjell. Samma år som fonden bildades tillsattes även en Miljödeklaration med uppdrag att studera miljön närmare i västra Skåne.

Man var bra påläst och mån om att allt skulle gå rätt till, när brobygget inleddes. Och det blev bra. Riktigt bra till och med, inte minst för blåmusslorna. I Öresund finns numera en av Europas största sammanhängande musselbankar. Återväxten i muddervallarna gick mycket snabbare än man anade och det visade sig att bropelarna fungerar som konstgjorda rev.

Under hela brobygget var Kjell Andersson ”ögat på plats”, som han själv uttrycker det. Det är ett tag sedan nu, närmare bestämt 15 år sedan bron stod klar.

– Jag rapporterade direkt till dåvarande VD Sven Landelius och Claus Dynesen, som var miljöansvarig. Eftersom projektet drevs genom Lunds Tekniska Högskola och avdelningen för teknisk geologi, som jag tillhörde, så kunde jag vara helt neutral.

Enorm kunskapsbank
Kjell Andersson är mycket positiv till hur hela brobygget drevs.

– Det var ett gäng duktiga personer som ledde det hela. Tidsaspekten höll, kostnadskalkylen likaså och man tog stor hänsyn till miljön. Jag trodde faktiskt att sättet att arbeta skulle bli en mall som andra verksamheter kunde ta efter. Tänk vilken kunskapsbank som finns! Jag har nog mest undervattensmaterial av alla i Sverige.

Kjell AnderssonKjell Andersson har just gått i pension. Åtminstone på pappret. Men han har många saker igång. Havsresan, som drivs av LTH sedan 1990, är ett projekt han kommer att fortsätta med. Kjell Andersson kallar det ett kunskapsprojekt där företag, föreningar, organisationer och myndigheter tillsammans deltar för att synliggöra havet och dess betydelse. Tanken med Havsresan är också att öppna upp för allmänheten att följa med på dykresor ut till havs. Nu senast i våras var stoppet förlagt till Falsterbokanalen där dykarna undersökte vrak från andra världskriget.

En vattenminister behövs
– Vi borde ha en vattenminister, säger Kjell Andersson  flera gånger under samtalet. Grundvattnet och havet har vi fått gratis, det kostar oss inget, men vi skyddar det inte tillräckligt. Vi måste alla fundera över vad havet är värt för oss.

Det är en envis man som sitter framför mig. En man som gillar att lösa problem och som fullföljer sina gärningar. Vad ska en sådan man göra som pensionär?

– Dyka. Fortsätta med Havsresan. Resa och spendera mer tid med mina barnbarn.

Se fina undervattensfilmer från Kjell Andersson och Michael Palmgrens dykningar under Øresundsbron »

 

Text: Kajsa Jacobsson
Foto: Peter Brinch