Hon har pendlat över Öresund i över 50 år

Øresundsbron firar 15 års födelsedag. För många hör det till vardagen att varje morgon och kväll åka över vattnet för att komma till eller från jobbet. För några av oss har tillvaron sett sådan ut i en livstid. Genom årtionden har det pendlats med färja, flygbåtarna, Pilen och de senaste 15 åren över bron. Beata Engels Andersson har gjort resan i över 50 år.

Vi har bestämt att vi ska träffas nära Øresundsbron. Beata Engels Andersson ska fotograferas med bron och Öresund som bakgrund, det vatten som hon rest över tusentals gånger för att binda samman sin svenska och danska tillvaro.

En journalist är på väg för att träffa en intervjuperson. Det är jag som är journalisten. Men den här gången är det en annan sorts fjärilar i magen än det brukar när jag träffar en ny intervjuperson. Jag vet faktiskt inte vilket språk jag ska tala. Ska jag prata svenska eftersom vi är i Sverige? Eller danska som jag så ofta gör på jobbet?

Beata_02_500x516När Beata Engels Andersson var 6 år bestämde sig familjen för att flytta från Sverige till Danmark på grund av faderns arbete. Det var 1964. Flytten innebar ett uppbrott från den välkända vardagen, familjen och hemlandet.

Då, liksom i dag, fanns ett behov hos människor som emigrerar att kunna behålla kontakten med familj och vänner och fira helgdagar och traditioner som hemma. Därför satte sig den lilla familjen på färjan från Havnegade till Skeppsbron varje fredag eftermiddag kl. 15. Resan gick till Södra Sandby utanför Lund, där helgen spenderades i trygga, välkända omgivningar.

Kl. 18 söndag kväll gick resan tillbaka över sundet. Fadern förberedde veckans föreläsningar på universitetet, modern beställde ”smörrebröd” och läste tidningen och dottern gjorde sina läxor.  Tack vare att det nya hemlandet låg så nära kunde familjen behålla kontakten med vänner och familj ”hemma”.

– För oss var resan vardagsrutin och inte en semester eller speciellt festlig tilldragelse. Vi betalade till och med lite extra för att kunna sitta i 1. klass. Där var det nämligen lugn och ro. Det var viktigt att min pappa kunde koncentrera sig på sitt jobb och att jag fick lugn och ro till mina läxor. Lugn var det inte så gott om på andra delar av färjan där stämningen var festligare.

Intervjun görs på svenska. Varför vet jag inte. Kanske för att vi fortfarande är på svensk mark? Eller för att Beata Engels Andersson just har kommit från sina svenska kollegor?

Jag har också varit en flitig resenär över Öresund. Först var det alla semesterresor med Dragör-färjan, sen kom alla flygbåtsturerna med Pilen när jag läste i Lund. Sedan bodde jag plötsligt i Malmö, då blev det ett antal år med tåg från Malmö central och det gudsförgätna och vindpinade Svågertorp. Sen kom 8 år med bil till arbetsplatser i Köpenhamns kranskommuner.

Hela sin barndom var Beata Engels Andersson och hennes föräldrar veckopendlare. Hon berättar att de var så hemmastadda på färjan att hon ibland fick promenera runt på båten själv för att se sig om.

Som ung studerade hon bland annat lingvistik i Lund. Flygbåten gick också från Havnegade. Den tog 45 minuter och lade till vid Skeppsbron. De sista 10 åren hade Flygbåtarna en stark konkurrent i Pilen, som körde samma sträcka.  Men det fanns resenärer nog för båda linjer och arbetande, studenter och turister kom snabbt och effektivt över sundet.

Vi bestämmer oss för att fortsätta intervjun på danska. Kanske bara för att vi kan? Kanske för att se om det blir någon skillnad? Det tror jag inte det blev.

Trots de regelbundna turerna till Sverige var Beata Engels Anderssons vardag dansk. Hon talade danska i skolan och svenska med sina föräldrar. Hon firade alla helgdagar på svenskt vis, men hade alla sina jämnåriga kompisar i Köpenhamn. Hon tog studenten i Danmark, gick på universitetet, fick man och barn och arbetade många år i Danmark.

Efter att i hela sitt liv växlat mellan svenska och danska är det kanske inte så konstigt att hon har blivit expert på tvåspråkighet. Hon arbetade många år i danska Undervisningsministeriet med tvåspråkighet och som tvåspråkskonsulent i Lyngby-Taarbæk kommun. Idag är hon anställd som enhetschef på Språkcentralen vid Grundskoleforvaltningen i Malmö Kommun, som har ansvar för nyankomna elever, modersmålsundervisning och studievägledning i modersmål.

Så nu reser hon åter över Öresund. Till och med alla vardagar.

På vägen från Hellerup norr om Köpenhamn till Triangeln i Malmö finns det tid att reflektera.

– Jag använder resan på morgonen för att ställa in mig på dagens arbete och för att ”resa” in i jobbet . Resan efter arbetsdagen är jättebra för att ”knyta ihop” dagen, men även att resa ut ur jobbet både fysiskt och mentalt. Den delade dagen mellan Danmark och Sverige ger ett sammanhang i mitt liv, de två länderna och deras språk skapar en helhet för mig.

Frågar man Beata Engels Andersson om hon är dansk eller svensk kommer svaret omedelbart:

– Jag är skandinav. Jag har alltid varit svensk medborgare. Men en stor del av mitt liv har utspelat sig i Danmark.

När jag själv får frågan brukar mitt svar vara ”båda delar”. I min värld kan man vara både svensk och dansk, eller något tredje. Jag har en förälder från vardera landet och hör hemma i båda länderna. I dag jobbar jag med kommunikation över sundet på en rad olika sätt. Och jag har bott ungefär lika många år i Köpenhamn som i Malmö.

Beata Engels Andersson kan berätta att det finns 11.000 barn, som hon ansvarar för, som får modersmålsundervisning i Malmö kommun. Det finns 8 lärare som undervisar danska barn och 553 elever i Malmö som får modersmålsundervisning i danska. Så vi är inte något utdöende släkte, Beata Engels Andersson och jag. Även om det med jämna mellanrum konstateras att det går trögt med integrationen över Öresund, så är det ändå möjligt att höra till på båda sidor. Eller att ”bara” sköta sitt jobb i det andra landet. Det finns fortfarande människor som trivs med en fot på varje sida om Öresund. Det verkar fortsätta.  Øresundsbrons egen statistik visar att antalet pendlare mellan Malmö och Köpenhamn från år 2000 till 2014 har stigit med 2.456 per dag till 15.093 per dag. Det motsvarar en stigning på 515%

 

Text: Theresia Swanholm

Foto: Malmöbild, privat